Uttrycket humor kan diskuteras, då vissa kan tycka att det faktum att jag inte hittade några lakan hemma utan istället får sova i en sovsäck i min egen säng är lika roligt som groteska spädbarnsskämt. Humor består ofta av större hopp känsloyttringarna, till skillnad från melodramat där alla känslor är underbyggda. Detta kan ses som en så kallad slamkrypare, då melodramat i dagens form anses komiskt och kan locka till skratt just på grund av de alltför tydliga känsloyttringarna.
Hur kan då en stå upp-komiker få folkmassor stora som en tredubblad Red Banks-trupp att lägga sig i fosterställning, hålla sig för sin krampande mage och vråla av ett okontrollerbart skratt? Bara genom att tala? Kan den lite väl långsökta teorin att personligheter som Thomas Järvheden och Özz Nüjen sänder ut radioaktiva strålar stämma? Knappast troligt. Inte heller att publiken är mutad, vem vinner på det i längden? Nej, det krävs en viss begåvning för att lyckas med denna unika form av scenkonst.
Som exempel till påståendet om hopp mellan känsloyttringar kan vi titta på en man som går från hysteriskt gråt till skratt. Detta uppfattas oftast som roligt, men knappast särskilt verklighetstroget. Gör detta att humor inte existerar på riktigt? Och isåfall, är alla vardagsskämt illusioner av verklighetens tråkiga gråskala, precis som din lillebror är en illusion vars enda syfte är att få dig att känna dig mindre ensam?
För att sammannfatta: Vill du få en klar bild av vad humor är kan du klicka här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar