TomTom tackar...

... Usman för den ypperligt genialiskt utförda programmeringen på undertecknads grafritare/miniräknare. Übergrejt!

Tetris får mig att tänka...

När jag sitter och spelar Tetris, dyker det upp en hel massa skumma tankar i huvudet på mig. Väldigt skumt, med tanke på att jag försöker fokusera på de små fallande blocken i olika färger som DEFINITIVT inte lägger sig där jag vill att dom ska landa. Exempel på saker som dyker upp i huvudet:

• Undrar hur det var på PeBlanet?
• Ylva slog nyligen ett all-time personal best på Tetris Facebook edition. Hennes TV-spelsälskande pojkvän Jesper borde väl vara stolt?
  
• Elias slog nyligen Frontertetrisrekordet. Jag undrar hur mycket Usman stör sig på det.
  
• Faaast, Jesper kan ju inte bara vara stolt över Ylva nu. Det skulle ju bli ett konstigt förhållande...
  
• Jag lovade Kenneth att göra matte ikväll, men hur mycket har jag gjort? NADA!
• Är jag hungrig?
  
• Fy vad mycket reklam det är på Spotify ikväll då! Särskilt Alison Krauss. HATAR rösten numera.
  
• Jesper kan ju vara lite extra stolt just nu kanske...?
  
• Usch, imorron är en lång dag. Åker hemifrån vid halv åtta, kommer nog hem runt tio.
  
• Muse är bra!
  
• SHIT! Tänk om jag väcker värdarna?!
• Är jag godissugen?
• JAG MÅSTE DUSCHA!
  

Ja, elementärt problem vid Tetrisspelande kan ju vara att inte kunna fokusera. Menmen, jag får ta det som en indikator på att det är lite väl sent att sitta nu. Frågan är: Ska jag a en dusch nu? Och hur påverkar det morgondagen?


...kanke bara EN omgång Tetris till...

Apperopå demokrati...

...jag tycker att alla med odemokratiska åsikter borde straffas.

Vad garvar du åt?

Uttrycket humor kan diskuteras, då vissa kan tycka att det faktum att jag inte hittade några lakan hemma utan istället får sova i en sovsäck i min egen säng är lika roligt som groteska spädbarnsskämt. Humor består ofta av större hopp känsloyttringarna, till skillnad från melodramat där alla känslor är underbyggda. Detta kan ses som en så kallad slamkrypare, då melodramat i dagens form anses komiskt och kan locka till skratt just på grund av de alltför tydliga känsloyttringarna.
Hur kan då en stå upp-komiker få folkmassor stora som en tredubblad Red Banks-trupp att lägga sig i fosterställning, hålla sig för sin krampande mage och vråla av ett okontrollerbart skratt? Bara genom att tala? Kan den lite väl långsökta teorin att personligheter som Thomas Järvheden och Özz Nüjen sänder ut radioaktiva strålar stämma? Knappast troligt. Inte heller att publiken är mutad, vem vinner på det i längden? Nej, det krävs en viss begåvning för att lyckas med denna unika form av scenkonst.
Som exempel till påståendet om hopp mellan känsloyttringar kan vi titta på en man som går från hysteriskt gråt till skratt. Detta uppfattas oftast som roligt, men knappast särskilt verklighetstroget. Gör detta att humor inte existerar på riktigt? Och isåfall, är alla vardagsskämt illusioner av verklighetens tråkiga gråskala, precis som din lillebror är en illusion vars enda syfte är att få dig att känna dig mindre ensam?


För att sammannfatta: Vill du få en klar bild av vad humor är kan du klicka här.