En tanke om sport

Canal+ har en TV-kampanj om deras erbjudande om Allsvenskan, där det framställs som oerhört vackert, nästintill religiöst att hålla på sitt fotbollslag. Folk i alla åldrar pratar om det som om det var det enda här i världen värt att leva för. För ungefär ett halvår sen började liknande reklamer för hockey, fast utan allt det vackra. Vad jag kan minnas var det snarare en typisk "tuff" röst som sa nåt i stil med "Nu börjar det igen", samtidigt som massa tacklingar visades.

Kan någon lite snabbt dra skillnaden som orsakar detta? Är det helt enkelt så att fotboll är en mycket mer känslomässig sport, och hockey mest för folk med sjukligt våldsbegär? Jag tvivlar...

Prioritering alá Mediasverige.

Kollar in Aftonbladets hemsida, och tycker att skolmassakern i Rio de Janeiro borde få mycket uppmärksamhet. Men det gör inte Aftonbladets webredaktion, för innan jag kommer till den nyheten hinner jag scrolla förbi "Big Brother-Rodney heilade i huset", "Laila Bagge dansar i trikåer - så har du aldrig sett henne förut" (eh. jo, det sändes i TV för ett antal år sedan.), "Zlatan om psykningarna - De kallar mig Zigenare", "Cheferna som tjänar mest i Sverige" och min personliga favorit "Bosse Bildoktorn jämför sin fru med en rödbeta i nytt underhållningsprogram". Jag ska bannemig byta till SvD och DN i fortsättningen.

Åh, förresten, välkommen tillbaka efter drygt ett års tystnad. Får se när jag är upprörd/vill skriva nåt roligt nästa gång. Inga förväntningar.